Tack vare vaksamma ögon har personer i Solberga uppmärksammat ytterligare exempel på märkliga trädfällningar uppe i Solberga. Ett flertal större välvuxna och äldre träd har sågats ner av stadens entreprenör. De aktuella tallen på bilden nedan har kapats rakt av högt uppe på stammen. Kronan har avlägsnats och delar av stammen står alltså kvar på platsen som högstubbe. De nerkapade stambitarna har sedan bara slängts nerför bergkanten huller om buller. Att lämna högstubbar är något man ibland gör på dagens kalhyggen för att gynna insektslivet och för att öka mängden död ved i de utarmade produktionsskogarna. På ett kalhygge står dessa högstubbar kvar i exponerade lägen och erbjuder solvärmd död ved. I det här fallet är det ingen större ide att kapa en drygt 190-årig tall för att tillskapa en högstubbe. Tallen växte som levande trädindivid uppe på bergskanten längs Sulvägen och står skuggigt precis vid förkastningsbranten ner mot Solbergaskogen och den parkväg som leder ner till gamla prästgården. Som var och en kan kontrollräkna mot de blå nålar som placerats ut för varje tiotal år så är det ganska lätt att komma fram till 150 år från kärnan och utåt (det är tre nålar på den spräckta tunna delen av skivan där det är lättare att räkna årsringarna mot slutet av tallens levnad – här är årsringarna som tunna psalmboksblad). Efter 150 år tillkommer 41 år som räknats mycket noga med lupp i stor förstorning. Vi hamnar då på 191 säkerställda år (det var ett lätträknat exemplar denna gång) och får då förmoda att vi ända missar en hel del år i sammanställningen.
Varför avverkar staden sina gamla träd på så lösa boliner? Ett träd i så hög ålder skall naturligtvis sparas och bara i undantagsfall avverkas om det finns särskilda skäl. Under miljörådets levnad har vi gång på gång uppmärksammat att detta sker hela året runt, ibland i liten skala och ibland genom stora röjningsinsatser. Det är helt klart att staden avskogas inte bara genom omfattande exploatering av grönområden utan också genom en klåfingrighet från ansvariga tjänstemän och de anlitade entreprenörerna. Man tar ett träd här och ett träd där även om det skulle röra sig om tallar i hög ålder med den rödlistade talltickan växande på stammen. Bara den här hösten har jag dokumenterat en omfattande trädfällning av hålträd – dvs. träd, oftast aspar, med många bohål för våra hålbyggande mesar, rödstjärtar, svartvita flygsnappare, nötväckor och inte minst för de kanske minst uppmärksammade djuren, våra fladdermöss. Stadens ansvariga har ingen som helst kontroll över vad som sker runt om i stadsdelarna när det gäller park- och grönområdesskötsel. Vi har påtalat detta hur många gånger som helst under åren men tyvärr till ingen nytta. Stadens egen trädplan följs inte och den handlar mest om stenstadens träd.
I England och många andra länder råder en ordning som borde följas även i vårt land. Varje äldre träd omfattas av en ”Tree Preservation Plan”, där träden är inventerade och måttangivna. Man får inte göra något med själva trädet eller dess omgivning med mer än att man söker tillstånd för saken. Att bara godtyckligt fälla en drygt 190-årig tall är det inte fråga om. Att vi gör det i vårt land beror naturligtvis på rikedomen på skog och trädindivider i tätorternas närhet. Men det görs i en mycket stor skala om vi ser till hela Stockholms stad. Och det görs utan uppföljning eller utvärdering är helt klart detta har nämligen undersökts och följts upp av medlemmar i Kräpplagruppen. En större sammanställning och genomlysning av frågan om stadens egen park- och skogsskötsel är på gång och kommer att redovisas i sin helhet.
Det finns mängder med exempel på hur illa detta sköts även i Älvsjö.
Staden avverkar alltså sina egna träd lite hur som, slarvigt och genomfört av entreprenörer som dessutom tjänar stora pengar på detta. Det finns alltså ett incitament till att överavverka i parker och grönområden – det ger pengar ju fler träd man får ner och ju högre timmervärde eller flisvärde dessa har. Helt galet upplagt med andra ord.
Det är en central fråga och det behövs en samverkan från flera organisationer för att komma tillrätta med problemen.
Älvsjö Miljöråd kommer att vara pådrivande i denna fråga.
Det är tio år mellan varje nål! Där den sista nålen slutar har vi kommit till 150 år och från denna sista nål är det ytterligare 41 år som skall läggas till. Tallens ålder är alltså drygt 191 år! Varför avverkar man en tall i denna höga ålder?